Jag vet hårdknackade gamers, som annars hade suttit inne hela sommaren framför spel. Andra spel.
Jag talar förstås om Pokemon Go.
När jag var runt tio till elva år gammal så kom Pokémon in i mitt liv, vilket det gjorde för många andra också under den perioden. Veckopengar försvann, och föräldrars plånböcker blödde sedlar för dessa samlarkort som hade små söta pokémon på dem. Ni kanske minns det?
För att lägga bränsle på hypen som pågick då, så fanns därtill en tecknad serie som gick på TV som kanske har en av de mest minnesvärda introlåtarna någonsin.
Idag har barnen som då samlade på kort, spelade spelen på gameboy och konsol, vuxit upp. De har jobb och egna familjer. När det nya pokémonspelet kallade på dem, så var de inte långt borta för att ta upp sitt gamla kall som pokémontränare.
Det är på det här sättet som både barn och vuxna har mötts i likasinnade intressen. Själv är jag mest bekant med den första generationens pokémon, men alltsedan starten har nya pokémon kommit som kanske är mer aktuella för nya, yngre tränare.
En förut hängiven samlare, som jag möter på sociala medier, delar med sig av sin samling pokémon-kort som han fick ihop för sexton år sedan. På lunchtid slänger Niklas upp lite bilder på en rad olika pokémon som främst berör generation två.
När jag ser dem så pirrar det nästan till i huvudet på mig. Man minns ju känslan när man hade köpt ett nytt packe kort, och det prasslade och hade sig när man slet upp omslagspappret. Vad för kort skulle man få den här gången? Är det nu jag får min Charizard?
Man kan såklart diskutera hela fenomenet med Pokémon Go. Att det till slut är ett spel som får ut människor att gå på upptäcktsfärder, i jakten på de små pokémon.
Utan att drunkna i tekniska detaljer så pushar spelet spelarna att söka sig ut och gå långa sträckor. Dels eftersom ju längre man går, så kan man till slut skörda belöning eftersom spelet noterar hur långt du gått.
Jag ställer mig neutral till det hela och tycker det är ganska roligt att se folk gå i grupp och har kul medan de möts under ett gemensamt intresse. Att de så gör det under promenader och kanske upptäcker platser de annars aldrig skulle är ju bara ett enda stort plus.
Det finns tre lag, och varje spelare måste till slut välja en sida. Det röda laget, Team Valor, det blå laget, Team Mystic och det gula laget, Team Instinct. Tillsammans samlar man pokémon och slåss om att dominera olika pokémon-gym.
Jag möter tre unga pokémontränare, den nya generationen som ska bära fanan vidare. Pontus, Malte och Molly är runt samma ålder som jag själv var en gång när det begav sig. De berättar för mig att de under semestern med familj, så har de aktivt sökt pokémon.
Och så har det kanske varit för många turister som varit på besök, även här? För Pokémon finns överallt.
För mig är det intressant just nu, eftersom de Pokémon som släppts just nu är just de som jag själv samlade på en gång. Just när jag frågar ut dem om olika pokémon så dyker det upp en pokémon på deras mobiler. På skärmen, med ett snabbt drag med fingret, skjuter de iväg en poké-boll som snart fångar den.
Jag frågar dem vart pokémon-gymmet ligger i Hyltebruk. De svarar att det ligger precis där statyn utanför Ica står, kvinnan och tjädern. De säger också att det just nu ägs av det röda laget, Team Valor.
Spelet verkar funka som så, att den väljer olika landmärken för att markera olika platser som kan vara av intresse för spelare. På det sättet kan spelet leda folk till olika platser, ibland konstiga.
Strax därpå börjar det regna, och jag tackar dem för att jag fick prata med dem.
Så jag antar, att dagens tips på turistmål blir statyn utanför Ica? Här finns Hyltebruks enda pokémon-gym. Kom hit och utmana!
Stort tack till Niklas som skickade bilder på sin Pokémon-samling, och till Pontus, Malte och Molly för att jag fick störa dem en stund i sin jakt på Pokémon.
/ Robin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar