Det skulle visa sig bli början på mer än ett besök, och något av starten på en bekantskap.
En av mina arbetsuppgifter, och det förstår ni säkert, är att ibland ge mig ut till olika aktörer och dokumentera. Ibland innebär det djupgående samtal med ägare, eller bara mina egna personliga intryck av något.
Det är spännande men också lite nervöst, särskilt när det är på egen hand.
Just nu väntar jag på lite information från Inge, men tills dess att jag kan fullt skriva om Kulls Vingård och dess historia, så känner jag att jag kan öppna med lite intryck!
Det ser ut att bli en ganska så fin dag, när jag besöker Kulls Vingård för allra första gången. Jag har för dagen fixat skjuts ut dit i form av far och volvon.
Vi anländer något tidigare än beräknat, fast det gör inte så mycket. Jag står vid bilen en stund och ser mig omkring. Ur ett mörkgrönt tvåplanshus kommer Inge ut och hälsar på oss på sin veranda.
När far har lämnat oss så börjar Inge visa mig runt på sin marker.
Jag och Inge verkar komma överens på direkten och på mycket kort tid så visar det sig att vi både delar liknande intressen. Inge verkar också dessutom ivrig att visa mig allt han har att visa och gör det med känsla och detalj.
Det är när man möter någon som är passionerad över sitt arbete, skapelse eller annat, som man själv verkligen kan komma in i det. Och Kulls Vingård är verkligen Inges egna bidrag till världen, känns det som.
Här finns inte bara det uppenbara, nämligen den fina svarta-och röda vinbärsodlingen, utan också vandringsstråk i skogar som låtits formas av naturen. Det finns också en och annan överraskning för den som beslutar sig för att ta sig en liten promenad här.
Jag vet att jag nog har prisat det här förut, men jag verkligen älskar naturen i vårat närområde. Det är varken det ena eller det andra. Halländskt och Småländskt blir till ett, lövskog drabbar samman med både vild och människoskött granskog. Och en varm sommardag som denna kan man vandra sig vilse i tankarna, medan man tar en tur genom naturen.
Såhär vandrar vi runt i ett tag, tills vi kommer tillbaka till huset. Vid det laget har jag redan varit där ganska så länge, men innan jag beger mig hem igen så blir det en kopp kaffe och kakor. Det är då vi kommer in på varandra och pratar öppet och hjärtligt om våra liv. Inge har levt ett långt och händelserikt liv, så det är intressant att fråga om hur han har upplevt saker genom livet.
Men hela grejen att bara sitta ner och prata med en människa är givande. Jag får ju liksom inte bara med mig en upplevelse av ett turistmål utan också människan bakom.
Gården har en ganska så lång historia, får jag reda på av Inge, och vi kommer överens om att han ska göra sitt bästa för att skriva ner historia, men också lite mer detalj om de olika platserna vi har besökt.
Mer än så kan jag nog inte säga om det här, men jag kände att jag det kunde vara värt att dela med sig av det här idag.
Fortsättning följer!
/ Robin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar